Mira och Martin hänger ofta. De har ett ställe i skogen där de ses. Men i skolan hejar de knappt på varandra. En dag berättar Martin något som inte alls känns okej, inte det minsta. Anna Ehring, som Augustprisnominerades för Syltmackor och oturslivet, är tillbaka med en varmt humoristisk bok för mellanstadieåldern.
Mira bor med sin mamma. Det är nära till skogen. Det gillar Mira. Hon har det bra hemma och i skolan och så, för det mesta. Men det är något med att få ur sig rätt ord när någon lyssnar och inte bara stå tyst och se dum ut. Som när Mira äntligen får frågan om att hänga med några på skolan och lyssna när deras band repar.
Kompisen Martin spelar gitarr i bandet. Och det är något med känslorna som virvlar i magen som krånglar till det när Mira och Martin ses.
Och det här med att ha en bästis i skolan, det är inte Miras grej … Hur mycket hon än försöker är det kliande svårt för Mira att alltid hänga med samma.
Hög igenkänning och fniss och kanske lite tårar när vi lär känna Mira och hennes värld. En värld där kompisar, skola och stora känslor står i centrum.